Julen är i antågande

Julen, jul jul strålande jul, så heter det men jag vill INTE! I år vill jag ställa in skiten, gå i ide o vakna till våren när julen passerats med råge.

När jag var liten hatade jag julen i alla fall vissa år. Ångesten över hur min styvmor skulle agera och om hon kunde hålla sig tillräckligt nykter... I tonåren började jag betrakta spektaklet utifrån. Det var en charad. Alla ska sitta där i ljuset av 100 stearinjus i sina nya fina kläder medans svetten rinner. Mat som skulle mätta ett kompani dukas fram. Alla äter tills de pustande o frustande får upp knapparna i byxorna o kan låta den spända buken hänga ut. Det som gör mest ont är kanske att jag aldrig hade en Carl Larsson jul, trodde att alla andra hade det och det gjorde ont.

När livet tuffat på har jag skapat mig mina egna traditioner och när jag träffade min själsfrände mannen som jag skulle leva med i resten av mitt liv, kändes åter julen med barn släkt o familj härligt spännande och roligt igen. Det var då, det var när jag trodde att jag var trygg och hemma som båten i hamn. Nu var det ju inte så...

Idag frågade han om jag vill fira jul med honom o vår son. Hans föräldrar kommer kanske också. Någonstans i mitt inre finns en röst som säger att det är bättre att fira med dem än att jag sitter ensam tillsammans med min älsta son som inte vill åka till sin pappa o fira jul. Hur kul kan det egentligen bli? Att jag o sonen ska fira julen med mitt ex och hans familj känns inte bra. Smärtan över att inte ha det jag saknade som barn, de som skulle vara min familj och min framtid men som inte är det skulle antagigen bara göra att jag led mig igenom ytterligare en charad till jul.

Fan vad jag hatar julen just nu som får mig att sitta här o stortjuta över att jag inte har den där klämtjäcka familjen som dricker glögg, skålar o har det trevligt och gemytligt. Där barnen leker och skrattar samtidigt som det spelas julsånger på radion och Kalle tjattrar från TVn. För mig som inte har den familjen, som är ensam och som skall skapa någon form av jul med sin motsträviga tonåring känns det helt djävla hopplöst.

Kan ingen bara befria mig från mitt lidande och ställa in skiten?

God mor, vad är det?

Regnet smattrade mot vindrutan när jag körde till jobbet imorse. Vindrutetorkarna virvlade fram över rutan i samma takt som mina molande tankar. Något låg där och gnagde i mitt inre och jag kunde inte riktigt få fatt i vad det var. Det var inte regnet, inte kylan....

När jag kommit till jobbet och sneddade över den nästan tomma parkeringen slog det mig att det var en känsla av dåligt samvete, att jag är en dålig mamma... Men vad är då en "god mor" eller vad är föreställningen om hur en god mor ska vara? Är det bull mamman som står i köket och lagar mat i timmar, bakar bröd, bullar och kakor på löpande band? Kvinnan som stryker och manglar all tvätt. Hon som har ett kliniskt städat hem och alltid nya fina gardiner. Hon som har välskötta blommor och vars trädgård är ogräsfri. Hon som snyter näsor samtidigt som hon putsar föster 1 gång i veckan. Mirakelkvinnan som på något fantastiskt sätt även hinner med att träna tre dagar i veckan, vara ordförande i bostadsrättsföreningen, hem o skola och samtidigt plugga på kvällstid. Hon som syr egna kuddar, gardiner, kläder och stoppar strumpor? Hon som alltid serverar sina barn närigsrik och väl sammansatta måltider och som bara handlar ekologiska råvaror utan tillsatser och konserveringsmedel och inte ens vågar tänka tanken på att halvfabrikat skall komma över tröskeln?

Allt bottnar i att jag serverar min äldsta son bacon och ägg till frukost. Tja, det blir inte bacon varje dag. De dagar när jag kommer hem från jobbet och bara inte orkar släpa mig iväg till affären o handla har han fått karrékotlett och i morse blev det kyckling. Är jag då en god mor som serverar min son en frukost som består av så mycket fett? Han är glad och nöjd. Säger att han känner sig mer mätt på förmiddagen i skolan än om han äter puffbröds mackor. Han kommer även ur sängen utan att jag behöver tjata mig till en irritation och ilska där jag slutligen exploderar. Jag får en lugn start på dagen.

Jag tog det molande dåliga samvetet och tryckte ner det i närmsta iskalla vattenpöl. Detta fungerar för oss. Det har mängder med fördelar och jag är ingen strumpstopparmamma. De är i alla fall en utdöende art...

Bra saker...

...som förgyllt min helg: vänninor, barn, skratt, glädje, låånga frukostar, lycka, konsert, dansa, bus, laserdoome, kramar, gott vin, värme, kaffe, närhet, prat, slöa, promenad, bio, shoppa, god mat, godis, sovmorgon, stearinljus, te, doften av tvättmedel... Det har varit en bra helg :)