Det blir inte som man tänkt sig...

Kom ut i skogen och var väldigt stolt när jag tagit mig runt milspåret. Givetvis trött men otroligt mallig. Planen var att göra en massa andra saker städa, tvätta, förbereda PM samtal och jobba men fick istället fick jag hämta sonen hos polisen. Det han gjort var dumt men han var samtidigt rädd och visset att det var fel. Han hakade på andra och tänkte inte efter. Just nu känns det som att allt handlar om att vara cool.

Idag har den värsta ilskan lagt sig och det är bara att invänta kallelse till förhör och se vad det kommer att resultera i. Jag vill absolut inte förringa det han gjort men någonstans djupt inom mig tänker jag att det kunde ha varit så mycket, mycket värre.

Att springa har tagit ut sin rätt idag. Har varit trätt men har inte speciellt mycket träningsvärk, undrar hur det kommer att bli imorgon. Att vara lite småtokig underlättar en del. och inatt 0310 klev jag upp och såg Lost-avsnittet jag missade i tisdags. Det var ju så spännande. Somnade hur som helst om snabbt igen.

Just nu känner jag mig småhög på att minnas känslan av att vara uppskattad och åtrådd. Fick otroligt mycket uppmärksamhet, bekräftelse, uppskattning och fysisk närhet i fredags. Min väninna som var med ut i fredags och gick hem lite tidigare och lämnade mig med orden: "Du tar fan inte hem honom inatt" ringde idag och tyckte helt plötsligt att han var en väldigt trevlig person och det vore ju inte fel av mig att gå ut och träffa honom igen och om det då skulle leda till lite "mer "så vore det ju inte så tokigt. Jag kunde inte annat än skratta.

Helgens tankearbete har till stor del kretsat kring mannen i fråga. Han är ingen ny bekantskap och attraktionen har alltid funnits där. Men vi har varit i relationer på var sitt håll och nu trodde jag att han också var ledig, vilket det visade sig att han inte var. Han berättade själv och jag kände att det inte är jag som har ansvar för en annan relation. Samtidigt är jag inte redo för en ny fast relation. Det är inte det jag är ute efter. Min lycka ligger inte i att ha en ny man i mitt liv, men det hade varit härligt och underbart att ha någon att mysa med emellanåt. :)

Planen för dagen!

Vaknade i morse och funderade lite på vad jag skulle använda dagen till. Ut i Skogen när solen lyser kan vara en bra aktivitet. 2,5 timme senare sitter jag fortfarande i köket o har inte kommit iväg. Det är det där med att göra saker själv som sitter trångt till för mig. Just nu väntar jag på att barnen skall ge livstecken från sig, dvs logga in på msn för att höra om någon av dem vill åka med o springa.

Vägde mig i morse och trots att jag slarvat så visade vågen neråt vilket var glädjande. Idag är startdagen för att ta itu med min hälsa och vikt. Det låter väl enkelt men är egentligen förknippat med så mycket skuld. Vad jag än gör så poppar det dåliga samvetet fram. Jag ska försöka ta små steg frammåt för att inte skuldkännslan skall bli värre. Låta mig själv falla ibland men då inte hetslikt trycka huvudet fullt av det jag beslutar mig för att göra. Låt mig förklara. Jag köpte chips igår,valde ett "nyttigare" alternativ, åt inte upp hela o köpte bara en liten colaburk. Ofta överköper jag saker och sedan kan jag inte släga saker för det är slöseri och kostar för mycket, DÅ är det dåliga samvetet där och viskar i örat så att jag får ångest. Ångest ger ökad syraproduktion i magen och då måste man äta för att minska den svidande kännslan. Ja du förstår principen...

Jisses så klart och enkelt det låter när jag skriver det men i vardagen händer det liksom bara. Får försöka hålla koll på detta.

NU frukost sedan skogen!

Nya planer!

När resan väl skulle bokas ångrade mig. För de pengar det kostar att resa upp o ner kan jag göra massor med kul tillsammans med barnen på semestern. Dessutom kan jag använda nästa helgs ledighet till att måla vardagsrummet.

Jag får aldrig till mitt nya hem om jag inte gör det. Utan ett hem där jag trivs och har det som jag vill så får jag aldrig ro. Har aldrig en plats att vila ut och känna lugn.

DET är det viktigaste just nu.

Att göra roliga saker

Jag behöver göra roliga saker. Saker som får fokus ifrån mina tankar som tyvärr är allt för negativa. Tyvärr är min känsla är att den stora bas strängen i mitt inre är anslagen och vibrationerna ligger molande hela tiden i kroppen. Det gör mig sliten, O-fokuserad, trött, grinig och gnällig. Jag vill inte vara sån men har svårt att sortera i tankarna och vad de egentligen står för.

Tycker att det är jobbigt att bära hela ansvaret själv för tonåringen som flyttat hem till mig och inte har velat åka till sin pappa. Idag sa han att han skulle åka till pappa på fredag och det skrämmer mig. Inte att han åker dit utan att jag inte kan ha koll på att han gör det han måste vad det gäller läxor. Jag kommer också att sakna den närhet jag ändå känner att han och jag har. När han kommer hem och har "strulat" kan vi prata om det. Vi kan prata om att han druckit etc. Hans pappa har inte koll, han prioriterar annat. Hemskt att man inte kan känna förtroende för sitt barns far skall tillvarata barnets intressen. Eller jag kanske har ett onormalt kontrollbehov?

Roliga saker var det. Fick inbjudan till klassträff med dem jag gick ut högstadiet med. Skulle ha anmält mig innan slutet av förra månaden men har fortfarande inte gjort det eller bokat tågbiljett. I kväll funderade jag på varför jag skjuter upp det. Vad är jag rädd för? Drar mig för att planera semester eller åka iväg. Jag vill inte planera jag har ingen att planera med. Ensamheten blir extra tydlig när allt skall göras själv. Samtidigt tänker jag att jag kan väl visst göra det. Nästa tanke är att när var jag själv egentligen… Kan knappt minnas det. Är det därför vi, den mänskliga rasen så febrilt söker efter någon, den rätte, mannen på den vita springaren eller kalla det för vad man vill en livspartner. För att ha någon att dela sorg, dra upp planer med och vara lycklig. Men vem lever egentligen i en lycklig relation? Alla smågnäller på sin respektive vilket torde vara ett säkert tecken på missnöje!? Är det för att han som man slutligen lyckas få ihop det med inte motsvarar Herr Rätts alla gudomliga kvalitéer. Som om det finns ett parallellt universum där mannen som finns i ens liv är Herr Rätt. Det enda som finns är här och nu, verkligheten som den är varken mer eller mindre. Ett parallellt universum finns inte där Herr Rätt är den man som man delar tidningen med och alla är lyckliga och perfekta. Alla har sina egenheter nyck och idéer.

Jag måste göra saker, för mig, som jag mår bra av. Imorgon bokar jag resa. Jag kan planera med mig själv.