Ensamhet

Klockan hade blivit mycket när jag igår närmade mig min nya bostad. Tyst, tommt och kallt var det då jag är ensam hemma för barnen är hos sina pappor. Till och med lampan vid bron var släckt och lyste inte sitt varma ljusa välkomnande.

Trött stapplade jag in i hallen och möts av hans blick. Hans mörka ögon borrar sig in i mig när han tittar på mig under ögonbrynen, då huvudet är nedböjt. Det är tyst...! Jag vänder mig om och försvarar mig med att ja jag borde varit hemma tidigare och har en hel del som behövar göras hemma som bädda min nya säng, stryka, plocka ur diskmaskinen... Stoppar den rösten som ger mig dåligt samvete. Jag jobbade för att jag behövde och hade jag åkt hem så hade jag haft dåligt samvete för allt som jag borde gjort på jobbet. Skrattar och tar av mig stövlarna. Det är fantastiskt hur man, tja egentligen hjärnan, fungerar.

Tittar igen på honom och tänker att den blicken inte alls är dömande eller skuldbeläggande. Han skulle nog aldrig döma någon på det sättet...

Han är ju Jesus!
Han är"min" Ola (plansch).... :)

På plats!

Så har jag flyttat till min fristad, MITT hem, MIN borg. MITT MITT MITT

Härligt befriande och skönt att ha sitt eget att göra vad man vill, när man vill. hur man vill. Att inte behöva svara inför någon annan än mig själv.

Livets resa har inte alltid varit rak och ibland tagit mig till märkliga farliga platser men jag har alltid lärt mig mycket. En av de främsta lärdommarna är nog att tänka mer på mig själv. Uppväxt med en mamma som alltid satt andra framför sig själv har skapat en osäkerhet inom mig, det är fult att vara egoistisk. Men vad f-n är egentligen det. Ska man offra hela sitt liv för någon annan? Vad är det för ett liv? Det har nog också gjort att jag har svårt att vara stolt över saker jag uppnår. När jag nu tänker på det så har jag nog också omgett mig med personer som gärna är negativa och rackar ner på mig, mer bestämt mannen jag var gift med tidigare.

I förra veckan när solen sken cyklade jag mellan 2 av företagets kontor och förundrades över hur långt jag kommit i mitt liv. Jag har 3 kloka, smarta, söta, vackra, underbara barn. Jag har fantastiska vänner omkring mig, människor tycker om mig för den jag är, för att jag är jag, jag har ett bra jobb, härliga stödjande kollegor, ett roligt utvecklande jobb och ett eget hem som jag ordnat alldeles själv.

Mitt motto har de senaste åren varit "jag vill, jag kan, jag ska" och fanken DET kan jag!