Vad alla behöver

Varför har jag så många underbara människor i min närhet som lider så i sina relationer? Vad är det som man egentligen söker i en nära relation till en annan människa? Varför ska det vara så kompicerat?

Mina betraktelser de senaste veckan har varit att oavsett ålder eller kön är den gemensamma nämnaren, som alla ger uttryck för att de behöver, att få bekräftelse. Man vill känna att man är gränslöst älskad trots alla fel o brister. Att man duger som man är.

Visserligen kan jag få det till viss del av vänner, bekanta, kollegor eller bara genom ett ögonkast av en total främlig som passerar på gatan. Alla dessa små ögonblick av att bli sedd för sin inre/yttre skönhet, att jag gjort något bra på jobbet, att jag är en bra dotter, syster, mor är viktiga pusselbitar i livet.

Men vi vet alla att en dag så blir något fel, jag misslyckas på något sätt, jag känner mig dum och förbannar mitt agerande eller känner mig kränkt och orättvist behandlad. Det är då man behöver det trygga fundamentet en relation står för. Någon att falla tillbaks på som håller en uppe i de svåra stunderna. En trygg famn som är en trygg hamn att ankra vid när det blåser på livets stora hav.

Tänk om alla bara kunde älska o dyrka marken deras partner går på. jag tror att omvi känt oss gränslöst älskade hade vi sluppit många konflikter, tjafs, gnabb och gnäll som bara dränerar oss på energi. Den energin skulle vi istället kunna använda till att älska, bekräfta och uppskatta tillbaks.