Att göra roliga saker

Jag behöver göra roliga saker. Saker som får fokus ifrån mina tankar som tyvärr är allt för negativa. Tyvärr är min känsla är att den stora bas strängen i mitt inre är anslagen och vibrationerna ligger molande hela tiden i kroppen. Det gör mig sliten, O-fokuserad, trött, grinig och gnällig. Jag vill inte vara sån men har svårt att sortera i tankarna och vad de egentligen står för.

Tycker att det är jobbigt att bära hela ansvaret själv för tonåringen som flyttat hem till mig och inte har velat åka till sin pappa. Idag sa han att han skulle åka till pappa på fredag och det skrämmer mig. Inte att han åker dit utan att jag inte kan ha koll på att han gör det han måste vad det gäller läxor. Jag kommer också att sakna den närhet jag ändå känner att han och jag har. När han kommer hem och har "strulat" kan vi prata om det. Vi kan prata om att han druckit etc. Hans pappa har inte koll, han prioriterar annat. Hemskt att man inte kan känna förtroende för sitt barns far skall tillvarata barnets intressen. Eller jag kanske har ett onormalt kontrollbehov?

Roliga saker var det. Fick inbjudan till klassträff med dem jag gick ut högstadiet med. Skulle ha anmält mig innan slutet av förra månaden men har fortfarande inte gjort det eller bokat tågbiljett. I kväll funderade jag på varför jag skjuter upp det. Vad är jag rädd för? Drar mig för att planera semester eller åka iväg. Jag vill inte planera jag har ingen att planera med. Ensamheten blir extra tydlig när allt skall göras själv. Samtidigt tänker jag att jag kan väl visst göra det. Nästa tanke är att när var jag själv egentligen… Kan knappt minnas det. Är det därför vi, den mänskliga rasen så febrilt söker efter någon, den rätte, mannen på den vita springaren eller kalla det för vad man vill en livspartner. För att ha någon att dela sorg, dra upp planer med och vara lycklig. Men vem lever egentligen i en lycklig relation? Alla smågnäller på sin respektive vilket torde vara ett säkert tecken på missnöje!? Är det för att han som man slutligen lyckas få ihop det med inte motsvarar Herr Rätts alla gudomliga kvalitéer. Som om det finns ett parallellt universum där mannen som finns i ens liv är Herr Rätt. Det enda som finns är här och nu, verkligheten som den är varken mer eller mindre. Ett parallellt universum finns inte där Herr Rätt är den man som man delar tidningen med och alla är lyckliga och perfekta. Alla har sina egenheter nyck och idéer.

Jag måste göra saker, för mig, som jag mår bra av. Imorgon bokar jag resa. Jag kan planera med mig själv.