Vem ska jag svika?

Min tonåring har fintat och fört oss bakom ljuset i flera år. Förvånande - NÄÄÄÄ, det brukar tonåringar göra. Personligen anser jag att man ska stämma i bäcken, vara tydlig vad som gäller och framförallt prata med honom så han kan förstå.

Min förra man tar på sig militärsminen och det är han som har rätt. Han pekar med hela handen och när han blir trött på att prata med sonen suckar han o ringer mig och så ska jag driva igenom det han sagt för han kan inte backa och säga förlåt nu var jag otydlig eller kompromissa.

Nu anser jag att sonen fått sin läxa för sina senaste misstag. Nu har han påsklov och då skall gammalt vara glömt och låt honom göra roliga saker med kompisarna ikväll. Den FD anser att han sa att sonen fått utegångsförbud till påsk och med det avsåg han påsk helgen, sonen påsklovet och jag la ingen vidare tolkning vid det när vi tre gemensamt diskuterade straff för den senaste fadäsen. Här föreligger uppenbart ett missförstånd och då måste man kunna kompromissa. FD lät sonen vara ute til 22 i fredags (han skulle ut själv på krogen) men igår lördag skulle sonen vara hemma 19.00. Vad ska en tonnåring tro?

Nu ligger tonåringen i sängen och är ledsen, har krypit under täcket spelar techno och hårdrock så det dånar och säger att han vill sova tills skolan börjar igen. Själv känner jag att låter jag sonen gå på LANet, som han vill ikväll, sviker jag vuxenvärlden och underminerar sonens förtroende för oss vuxna. Men samtidigt sviker jag sonen för principer jag inte tror på eller anser är rätt bara för att en man som jag själv inte kunde leva (pga hans ologiska skuldbeläggande resonemang) har dikterat villkor.

Själv börjar jag också känna det lockande att krypa in under täcket och vakna imorgon och få gå till jobbet och möta vuxna.